Don’t worry

Don’t worry, Stockholm läker och vi är starka i kärleken. Jag har också känt rädslan men också solidariteten och den varma öppenheten som Stockholm visade i kris. Jag är inte orolig. Däremot är detta en ögonöppnare för det som är realitet och vardag för många i världen.

Idag hölls det en tyst minut klockan 12.00 och jag fick rysningar under hela minuten. Det kändes I luften att vi stod tillsammans, beklagade sorgen, och stod upp för ljuset,

Jag tänker på hur jag drygt ett år sedan hittade en app som hette “the secret of happiness” min mobil rekommenderade den till mig. Den påminde mig varje morgon I 30 dagar att skriva ner tre saker att vara tacksam/glad över, och en sak man vill uppnå med dagen. Vid slutet på dagen kommer en ny påminnelse: Vad var det bästa med dagen?

Det som är grymt med såna övningar är inte att de funkar, det är att de får en att uppskatta de sakerna som faktiskt betytt något för en, varje dag. Jag går aldrig tillbaka och kollar vad jag skrev några dagar sedan, men det är en inre vägledning till vad som är viktigt, just nu.

Jag berättade för min vän S om appen men damn it, den fanns inte på app store. Vår lösning blev att varje dag skriva det till varandra istället. Och det var då det blev magiskt. Att varje dag, utan att ställa frågor eller krav höra av sig till varandra om tre saker, det är så kraftfullt.

Om du har någon du kan lita på att dela en sådan här rutin med kan jag rekommendera det starkt.

En dag som denna skulle min lista kunna vara oändlig: Stockholm, den tysta minuten, vänskap, familj, trygghet, kärlek, styrka och så vidare.

Frågan som återstår blir då, hur kan jag sprida detta? Hur kan vi se till att fler i världen har en oändlig lista att vara tacksamma/lyckliga över?

Jag vill alltid komma ihåg att visa samma öppenhet, kärlek och solidaritet som vi visade varandra I fredags för resten av världen. Alltid.

Bara lite kvällsfunderingar.

Advertisements