Inspirationsdagen.

Jag dokumenterade olika funderingar som väcktes och tips som jag tog till mig från dagens event lite snabbt! Så här kommer de:

Jag blev bjuden till eventet på grund av en caselösningstävling med Armada (Enova). Casetävlingen handlade om hållbara städer, och den var rolig och utmanande. Jag är så glad att jag genom case:t fick delta på Swecos inspirationsdag!

Temat på inspirationsdagen var ledarskap för hållbarhet och Hugopriset skulle delas ut till årets student, innovatör och inspiratör. Jag gick dit med inställningen att suga in all inspiration helt enkelt. När det bara är några dagar tills att examensarbetet kommer igång på riktigt känns det lägligt! Och följande är lite anteckningar som jag fick med mig:

Helena Hed, regionschef på Sweco hade några intressanta punkter:

Helheten -> Lyft blicken och se hela perspektivet
Ledningen -> Gör hållbarhet till en strategisk fråga, ta med det till ledningen
Tillsammans -> Ja vi måste göra detta tillsammans (Här höll jag nästan på att brista ut i sång “Alla tillsammans…” Ja SSUare vet.)
Mål -> Vad är det vi vill? Vart är det vi ska?
Uppföljning -> Hållbarhet kräver förändring som måste följas upp. Såklart.
och
Relationer -> Igen “Alla tillsammans” det är avgörande att ha ett bra nätverk med olika kunskaper.

En annan sak hon sa var att vi måste våga vara modiga. Det tyckte jag var en nice paradox. Våga vara modig…det kanske inte ens är en paradox i sig, men det kräver ju ett mod för att våga och man måste våga för att vara modig…hmm fattar ni vad jag menar?

Hon tog också upp Brundtlandsrapporten där definitionen på hållbarhet vi hållbarhetsfanatiker alla känner till formuleras till något som typ “Att tillfredställa dagens behov utan att omöjliggöra framtidens behov” och de tre sakerna man pratar om när man pratar hållbarhet. Varför delar man upp det i socialt, ekologiskt, och ekonomiskt tar hon upp. Jo för att utan en av aspekterna så finns inte hållbarheten, den existerar helt enkelt inte utan alla tre faktorer. Ja jag håller med.

Britt Olin sa också en viktig sak: “Att jobba för mycket och prestera på topp, det är ju inte hållbart” Jag tar till mig av det och påminner mig själv om att inte ta på mig för mycket för att kunna prestera på ett hållbart sätt och på sättet jag vill prestera på.

Under dagen citerades moder Theresa som tydligen en gång hade ställt sig framför världens ledare och sagt “Vad gör ni med era liv? Vad gör ni för de fattigaste i världen? Två saker lyfts upp: Ansvaret över ens eget liv, och ansvaret vi bär för världen.

Vi är tacksamma för att vara en del av livets mirakel i denna galax som är 13.8 miljarder år. Peter Örn tittar på vattnet i sitt glas och säger att dropparna är miljontals år gamla och vi lever i en fantastisk värld med demokrati, yttrandefrihet, mångfald osv. men 800 miljoner saknar rent vatten. Vilket ansvar lägger det på våra axlar?

Det finns en kombination här, där livsglädjen finns men också även ängslan. Värderingar spelar stor roll och vi har inte rätt att förbruka mer än jorden tål, mer än att framtida generationer ska kunna klara sig.

Här blir jag otroligt taggad. Det enda jag tänker är jag vill komma ut och påverka på riktigt, med något eget. Men hur gör man för att den här ivrigheten ska bli något positivt? Realistiskt sett vet jag, att just det examensarbetet jag kommer skriva om framtidens energi-innovationer, inte förändrar världen direkt. Det är ju bara en liten liten grej. Hmm.

Sedan hade vi otroliga Milad Mohammadi. Igenkänningsfaktorn var hög. Han lever upp till sitt rykte kan man i alla fall säga. När han berättade om sin resa, sina ambitioner, och sina mål så kändes det som att han pratade direkt till mig. Han fick mig att komma ihåg mina ambitioner. Det jag ville back then, när jag var orädd. När jag sa till min moster att jag först skulle ändra lagen i Libanon så att en muslim skulle kunna bli president om de ville, och sen bli Libanons första kvinnliga president. Japp varför inte Amira haha

Milads viktiga poänger om mångfald låg nära hjärtat också. Han sa det jag på senare tid lärt mig och det Stockholms läns SSU distrikt drivit på länge: Att det inte handlar om integration. Det handlar om att omfamna olikheterna, det är där så mycket potential finns och att det faktiskt handlar om mångfald inte om integration. Han avslutade med att säga att ja, lika barn leka bäst, men olika barn hittar faktiskt på de bästa lekarna. Och jag bah mhmm amen! Och så fick han stående ovationer såklart.

Dagen lämnar mig tänkandes att fan, jag kanske är viktig. Kanske viktigare än jag tror. Och min dröm kanske också är möjlig, och riktig förändring i världen kanske är något jag borde fortsätta kämpa för.

Och därmed lyfter jag också blicken, ser helheten och tänker på att alla är viktiga, viktigare än de tror. Och tillsammans kan vi verka för en hållbar värld.